Hitta på sidan
Gastroenterit hos barn
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Om hälsotillståndet
Definition
Akut gastroenterit definieras som diarré, ibland med feber eller kräkningar, orsakad av smittsamt agens eller toxin. Tillståndet varar oftast < 7 dagar.
Diarré innebär ≥ 3 lösa eller vattentunna avföringar per dygn (eller fler än normalt för barnet). Barn med frekvent tömning av formad avföring eller ammande spädbarn med lös eller klistrig avföring anses inte ha diarré.
Förekomst
Incidensen av diarré hos barn under 3 år i Europa ligger på 0,5 till 2 episoder per år, varav de flesta orsakas av gastroenterit.
Orsaker
Akut gastroenterit orsakas främst av virus, bakterier eller parasiter.
Virusorsakad gastroenterit
Virus är den vanligaste orsaken till gastroenterit och infektionen läker vanligen inom en vecka. Vanligaste agens är
- calicivirus (noro- och sapovirus)
- rotavirus (kan ge allvarlig infektion, ingår numera i vaccinationsprogrammet för barn)
- adenovirus.
Bakteriell gastroenterit
Bakterier är en mindre vanlig orsak, med en inkubationstid på 1–3 (ibland 10) dagar. Exempel på bakterier är
- salmonella, shigella, campylobakter och yersinia – vanligast
- ETEC (enterotoxisk E coli) – orsakar oftast turistdiarré vid utlandsresa
- EHEC (enterohemolytisk E coli) – smittar främst via opastöriserad mjölk och dåligt stekt köttfärs (nötkreatur)
- Clostridioides difficile – oftast antibiotikaorsakad, men förekommer även som samhällssmitta.
Parasitorsakad gastroenterit
Parasiter orsakar sällan gastroenterit hos barn men asymtomatiskt bärarskap förekommer, särskilt efter vistelse i länder med tropiskt klimat. De vanligaste parasiterna är
- Giardia lamblia
- Entamöba histolytica
- cryptosporidium
- Dientamöba fragilis eller Blastocystis hominis (tveksam patogenicitet).
Utredning
Symtom
- Virus – ofta både diarré och kräkningar, ibland stora vätskeförluster, måttlig feber, buksmärta.
- Bakterier – främst diarré utan kräkningar, ibland buksmärta, hög feber och blodtillblandning.
- Parasiter – ofta asymtomatisk sjukdom, vid symtom kan diarré, blod i avföringen, buksmärta och feber förekomma.
Anamnes
- Symtom och duration.
- Avföring – frekvens, konsistens (lös eller vattnig), mängd, färg, förekomst av blod eller slem.
- Kräkningar – frekvens, mängd, färg.
- Vätskebalans – urinmängder (torr blöja), vätskeintag.
- Smittkälla – omgivningsfall, utlandsresa, djurkontakt, restaurangbesök, opastöriserad mjölk, mat senaste dygnet.
- Läkemedel – särskilt antibiotika.
Status
- Allmäntillstånd – temperatur, vakenhetsgrad, föräldrars bedömning, vikt (särskilt spädbarn).
- Lungor – inspektion, frekvens, saturation.
- Hjärta – frekvens.
- Buk – palpation, tarmljud.
- Hud – kapillär återfyllnad, hudturgor.
Tecken på dehydrering
Dehydrering och perifer cirkulation kan bedömas utifrån kliniska tecken. Ju fler tecken, desto högre sannolikhet för en kliniskt betydelsefull dehydrering. Exempel på kliniska tecken är
- ökad hjärtfrekvens
- fördröjd kapillär återfyllnad (≥ 3 sekunder)
- avvikande hudfärg
- nedsatt hudturgor
- perifer kyla
- nedsatt miktionsfrekvens
- torra slemhinnor.
Handläggning vid utredning
Gör en bedömning utifrån anamnes och klinisk bild. Överväg CRP och urinsticka i differentialdiagnostiskt syfte. De flesta barn är opåverkade och kräver varken akut handläggning eller ytterligare utredning.
Akut handläggning
Akut bedömning inom specialiserad vård rekommenderas vid
- kliniskt betydelsefull dehydrering
- ålder < 3 månader
- svår bakomliggande sjukdom som diabetes eller njursvikt
- ihållande kräkningar eller uttalade diarréer med ökad frekvens
- blodiga diarréer
- om barnet inte kan få i sig vätska peroralt
- hög risk (och i vissa fall medelhög risk) för allvarlig infektion enligt Strama
Icke-akut handläggning
Överväg kontroll av bakterier och parasiter vid
- diarré över 1 vecka
- utlandsvistelse
- misstänkt anmälningspliktig sjukdom.
Differentialdiagnoser
- Diabetesketoacidos – nydebuterad eller underbehandlad sjukdom.
- Tarmobstruktion som exempelvis invagination, inklämt ljumskbråck.
- Infektioner som appendicit, sepsis, meningit, pyelonefrit.
- Inflammatorisk tarmsjukdom – nydebuterad eller akut skov.
- Intoxikation orsakad av läkemedel (som laxantia), rengöringsmedel, växter, svamp.
- Intrakraniell process – vid kräkningar.
- Förstoppningsdiarré.
Behandling
Handläggning vid behandling
De flesta barn är opåverkade och kan behandlas i hemmet.
- Rådgivning rekommenderas avseende vätskeintag, hygien och symtomlindring.
- Smittskyddsanmälan ska göras vid fynd av allmänfarlig sjukdom.
- Antibiotikabehandling är sällan indicerat, men kan behövas i vissa fall.
Sjuka barn bör stanna hemma från förskola minst 48 timmar efter sista symtom, friska syskon kan gå.
Vätskeintag
Ge råd om att
- undvika att ge enbart vatten, hellre saft eller isglass
- överväga Apotekets vätskeersättning vid behov de första 4–6 timmarna (max 1 dygn)
- börja med 2 teskedar var femte minut, öka sakta om det går bra
- amma om aktuellt med små täta mål även under rehydrering
- snarast möjligt återgå till mat eller ersättning och undvika skonkost eller stoppande kost.
Hygien
Ge råd om att
- tvätta händerna med tvål och vatten, särskilt efter toalettbesök eller blöjbyte och före matlagning
- använda egen toalett och handduk om möjligt
- desinficera toalettstol, handfat och skötbord med alkoholbaserat medel
- lägga använda blöjor i plastpåse.
Symtomlindring
- Febernedsättande läkemedel rekommenderas vid behov.
- Tarmstoppande läkemedel som innehåller loperamid kan övervägas i vissa fall till barn > 12 år.
Smittskydd
- Smittspårning – krävs vid campylobakter, salmonella, shigella, yersinia, EHEC, Entamöba histolytica (ej Entamöba dispar), Giardia lamblia och cryptosporidium.
- Smittskyddsanmälan – görs av behandlande läkare till smittskyddsenheten (SmiNet).
- Smittskyddsåtgärder – gäller för vissa sjukdomar, exempelvis att barn måste stanna hemma viss tid från förskola eller skola.
Behandlingsval
Läkemedelsbehandling
Överväg kontakt med specialiserad vård före eventuell antibiotikabehandling.
Vid bakterieinfektion
- Salmonella, campylobacter, yersinia och ETEC behöver sällan antibiotikabehandlas.
- Shigella bör behandlas med antibiotika.
- EHEC behandlas utifrån symtom (ibland intensivvård), kräver sällan antibiotika.
Hemolytiskt-uremiskt syndrom (HUS) är en sällsynt komplikation som kan förekomma vid EHEC. Tillståndet drabbar oftast barn under 5 år och ger njursvikt, trombocytopeni (peteckier) och hemolytisk anemi.
Vid parasitinfektion
- Cryptosporidium behandlas med vätskeersättning vid behov, ej antibiotika.
- Giardia lamblia och Entamöba histolytica ska behandlas med antibiotika.
- Dientamöba fragilis och Blastocystis hominis har tveksam patogenicitet, men antibiotika kan övervägas till barn vid symtom.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
