Svampinfektion i munnen

Bakgrund

Cirka 30–50 % av befolkningen är bärare av Candida albicans. Under normala förhållanden saknas förutsättningar för att detta bärarskap ska utvecklas till en infektion - oral candidos (torsk). Om miljön i munhålan förändras, till exempel av sjukdom och/eller medicinering, ökar risken påtagligt för oral candidos.

Den vanligaste orsaken till oral candidos är nedsatt motståndskraft hos individen, lokalt eller generellt.

Lokalt kan den minskade motståndskraften bero på den belastning en tandprotes utgör, ofta i kombination med undermålig protesfunktion och/eller bristfällig munhygien, samt nedsatt salivsekretion. Det sistnämnda är en mycket vanlig orsak. Andra lokala faktorer kan vara tobaksrökning, frekventa sockerinnehållande måltider eller förändringar i salivens kvalitet.

Generellt nedsatt motståndskraft kan ses vid en rad olika medicinska tillstånd som nedsätter immunförsvaret, till exempel tumörsjukdomar, immunbristsjukdomar (i synnerhet T-cells-defekt [HIV]), hematologiska sjukdomar, bristtillstånd, undernäring, endokrina sjukdomar, läkemedelsbehandling med till exempel antibiotika, cytostatika och steroider.

Oral candidos förekommer i alla åldrar och är lika vanligt hos män som hos kvinnor.

Utredning

Vid pseudomembranös candidos är vanligtvis det kliniska utseendet tillräckligt för att ställa diagnos.

Vid erytematös candidos kan det vara svårare och provtagning är vanligen nödvändig.

Provtagning är ett måste om insatt behandling inte ger effekt. Från slemhinnan tas skrapprov för mikrobiologisk odling. För att utesluta enbart bärarskrap krävs riklig växt av Candida i provsvar. För optimalt provsvar är mikroskopi nödvändig. Förekomst av svamphyfer visar på infektion.

Behandling

Akuta former, speciellt hos barn, läker ofta av sig själva på 1-4 veckor. Läkemedelsassocierad candidos försvinner när aktuell läkemedelsbehandling (till exempel antibiotika) avslutas.

Vid all svampbehandling är det viktigt att om möjligt först åtgärda bakomliggande faktorer. God mun- och proteshygien är en förutsättning för ett lyckat resultat. Muntorrhet måste behandlas med salivstimulerande medel och saliversättningsmedel.

Vid lindriga besvär kan behandling med vichyvatten lokalt 6–8 gånger/dag vara ett alternativ.

Läkemedelsbehandling kan administreras lokalt eller systemiskt.

Två saker bör hållas i minnet vid terapistart:

  • Behandlingen måste fortgå minst 1-2 veckor efter symtomfrihet för att undvika recidiv
  • Systemisk och lokal behandling ska inte kombineras

1:a hand lokal behandling

Nystatin, generiska alternativ, mixtur 100 000 IU/ml,1-4 ml för munsköljning 4 gånger dagligen upp till sex veckor.

Särskilt muntorra patienter behöver den högre dosen. Lösningen kvarhålls i munhålan cirka 1 minut innan den nedsväljs. Mot nystatin finns ingen resistensproblematik beskriven.

2:a hand systemisk behandling av mer utbredda fall

Flukonazol, generiska alternativ, se FASS för beredningsformer, dosering och behandlingstid.

OBS! Många interaktioner med andra läkemedel.

Uppföljning

Läkemedelsbehandling av oral candidos har vanligtvis mycket god effekt, men så länge inte bakomliggande orsaker åtgärdas är recidivrisken stor.

Om läkemedelsbehandlingen inte ger någon effekt måste patienten utredas ytterligare. Är diagnosen rätt? 

Om en till synes väsentligen frisk patient utvecklar svampinfektion måste orsaken till detta utredas. En frisk individ utvecklar aldrig oral candidos. Här bör infektionsutredning inkluderande HIV-test utföras.

 

Patientinformation

Om innehållet

Reviderat:
2022-12-08
Faktaägare:
Norrbottens läkemedelskommitte